Jag har grubblat länge...

..men nu är det slut med det :)

Det är förändringar på gång på jobbet, igen, Det tar liksom aldrig slut. Så fort det kommer någon ny i stolen "där uppe" så skall det göras om.

Eftersom jag har jobbat länge i hemtjänsten så har jag sett många komma och gå och deras variant på förändring har redan någon av deras föregångare gjort. 

På något sätt så glöms det bort. Trots att man försöker påminna dem...

Så nu är det dags, igen. Vår arbetsgrupp skall delas och det blir nya geografiska områden.

Nja, nya är kanske fel, men uppdelningen blir ny.

Några av mina kollegor som jag arbetar med idag, har jag arbetat längre med än de andra. . Vi är några stycken som har hängt med under hela resan, så att säga. Sedan har det kommit till nya kollegor och några har fallit bort, men vår lilla grupp har bestått. Vi känner varandra utan och innan och vi vet var vi har varandra vilket känns tryggt. Jag känner övriga i gruppen men det är inte riktigt på samma sätt. Hoppas ni förstår mitt flummande :)

Varför, kan man då fråga sig. 

Jag fick frågan om det hade hänt något och jag svarade nej och i samma andetag så insåg jag att det är just det som är felet. Det har inte hänt något.
Jag har knatat runt i samma kvarter,  år efter år och bara sett hur träden har ändrat sig efter årstiderna. Det har bara rullat på. Jag har inte behövt tänka, jag har bara gjort.

Nu har jag fått chansen att vara med från start med en ny arbetsgrupp med kända och okända kollegor. Jag har fått en möjlighet att påverka, att bygga upp.

När jag väl tog beslutet så kändes det såå bra. Tills en kollega sa, ska du sluta? "Sluta?" Det låter så definitivt.. 

Hur kunde jag tror något annat? Det är ju så.. och då kände jag mig sorgsen.. 

Det är ju ändå mina vänner. De är mina andra familj. De känner mig utan och innan och de tycker om mig ändå,

Livet går vidare och det är bara att ta tag i nya utmaningar och det ser jag fram emot :)

Ha det bäst!

❤